Oslo och jag
Oslo och jag har lite separationsångest igen. Mest tror jag det är för norrmännens förmåga att börja prata med allt och alla utan att det är några konstigheter, och att dom har den överlägset bästa rockbaren nånsin. Och självklart på grund av mitt jobb. Gick till chefen idag och sa att jag lämnar Norge om ett par veckor, han svarar bedrövat "men Jenny" innan han lägger till att dom kommer tvätta uniformen och skriva ett arbetsintyg med väl valda ord inför kommande jobbsökningar, att jag kommer få en massa feriepengar och att jag självklart kommer få tillbaka jobbet ifall jag kommer tillbaka till Oslo. Har jag dom bästa cheferna i världshistorien eller vad? Som tack klappade jag hans hund till hela den röda heltäckningsmattan på kontoret var full med vita pälstussar.
