Tittar ut och ser alperna

Mår lite bättre idag. Vaknade runt halv elva med öm näsa och sliten handled. Börjar längta hem faktiskt, antagligen mycket på grund av allt som hände igår men det är trots allt bara sexton dagar kvar. Kan inte fatta att jag redan varit här nästan hundra dagar, snart fjorton veckor, över tre månader. Har varit ute en kväll i Flachau och annars spenderat varenda kväll uppe i sun house med folket. Fester, kvällssnowboardåkande, rodelbahn, filmtittande, snöbollskrig, matlagning, folk på besök från GB, Polen, Holland och Tyskland som har spelat in snowboardfilmer osv.
 

Har träffat minnesvärda människor på jobbet. Tre stora killar från Kuwait varav en var advokat. Väldigt ödmjuka och sämst på att åka skidor. Jag hittade advokaten då och då liggandes utslagen nånstans i backen, och på frågan hur det gick fick jag alltid svaret att advokater är ganska lata. En snowboardåkare förra veckan steg på liften som vanligt folk, men varje gång jag tittade hade hon lyckats hamna upp och ner så hon satt fast med snowboarden i bygeln och släpades med upp i backen.

 

En hurtig högstadielärare undrade en gång vart jag kom ifrån, och efter svaret Sverige påpekade han att jag inte var blond. Jag svarade då att jag heller inte hette Inga (som många österrikare/tyskar tror) varpå han uppfattade att jag hette just Inga och skrek hela tiden saker som ”Inga vill du ha ett äpple?”, ”nu tar vi och tackar Inga för hjälpen” osv. Jag som till en början trodde han skämtade med mig kallade honom Hans i en halvtimme.

 

Tänkte egentligen göra några stopp på väg tillbaka till Sverige när jag slutat här i april, bland annat Hitlers gamla Örnnäste, men jag fick reda på att dessa turistställen inte öppnar förrän i maj så jag satsar på att ta några timmar i gamla Würre istället och fota lite.

 

Bah, vad nere jag är idag. Ska nog ta kälken ner till bussen sen för att roa mig lite.

 

På återseende mitt herrskap.

 

Saknar min lilla gris där hemma

Kommentera här: