Äntligen!
När jag bodde sju månader i gamla hederliga Würzburg, och drygt ett år senare ett par månader i Berlin var jag helt ute och cyklade gällande tyskan. När jag ansträngde mig kunde jag förstå ungefär fyrtioåtta procent, men gick det fort, om flera pratade samtidigt, jag var trött eller ofokuserad så gled det bara in på engelska, eller så satt jag helt enkelt rakt upp och ner och dagdrömde istället. Tyckte det var besvärande att prata med folk som inte snackade engelska, för det resulterade ofta i att jag fick fråga om och om igen allt vad jag inte förstod.
Då låg engelskan lika nära till hands som svenskan, och eftersom jag ibland fick byta däremellan då Robert lärde sig svenska och jag inte behövde byta över till engelskan när jag snackade med norska Kristina i Würzburg hände det att jag blandade ihop språken och påbörjade engelska meningar med svenskar och tvärt om. Jag ville egentligen lära mig tyska hela tiden, men den privata språkkursen jag hamnade på i Würzburg var alldeles för svår och fick mig bara att sitta och stirra på en uppstoppad spindel timme ut och timme in.
I Berlin gick mitt jobb ut på att sälja in gratisprenumerationer på en dagstidning till folk som stormade förbi. Det gick att lära sig vilka öppningsrepliker som funkade bäst och hur man sen skulle förklara vad det hela gick ut på, men det utvecklade inte direkt mina språkkunskaper, jag snackade fortfarande engelska med min chef och mina kollegor.
Först när jag kom till Österrike var jag tvungen att samla mitt knappa tyskaförråd från dag ett. Jag fick jobbet genom en telefonintervju på tyska när jag stod på den Berlinska shoppinggatan Friedrichsstrasse i höstas, och all mailkontakt jag hade med chefen därefter skrevs på samma språk. I början var det konstanta "vad betyder det?" från min sida när jag var uppe i sun house med arbetskamraterna om kvällarna, men efter en månad överraskades jag av att ha haft en hel diskussion om styrkorna i Afghanistan. Nu för några dagar sen insåg jag att jag blandar ihop engelska och tyska så som jag gjorde med svenska och engelska - äntligen!
När folk i liften frågar något på engelska hör jag och svarar på tyska, jag har sett några av deras dubbade filmer och bara missat handlingen på några ställen och jag fattade för första gången Rammsteins texter tillräckligt för att inse olämpligheten för dessa att spelas i barnliften. Grammatiken är fortfarande skit och jag är långa vägar från att snacka flytande eller förstå allt, men om man jämför idag med för tre månader sen är jag både jäkligt glad och stolt över att bara kunna babbla på utan att hela tiden behöva stanna upp eller hoppa över ord jag inte kan.
