Hamnade i Finland..
Sitter på ett hostel i Helsingfors och tänkte bara låta er veta att jag lever.
Började en resa på cykel för er som inte har mig på fejjan och vet detta. Rättare sagt tog jag bussen till Ystad och färja ner till Polen. Kollade fel på tiden så jag kunde cykla på båten så fort jag var framme. Det fanns inte något att göra där, det var bara tjocka polska lastbilschaffisar hängdandes över baren och uråldriga popsånger spelandes från en hackande polsk MTV-kanal. Sov intill ännu en uteliggare mellan två fåtöljer ett par timmar.
Kom fram till regn strax innan sex på morgonen. Cyklade fel och ingen kunde engelska så jag flängde fram och tillbaka från en mack innan jag insåg att jag måste ta en liten färja över till den västra delen av stan innan jag kunde hitta Tyskland. Vid Polska gränsen stod det en massa hästar med vagn och väntade besökare vilket verkade aningen glest. Sen fanns det ingemanslandet däremellan innan Tyskland kom tvåhundra meter senare. Cyklade och cyklade. Bytte kläder vid en mack och hittade en cirkus nerför en backe bakom vägen så jag smög in och klappade kaniner, hästar, zebror och försökte snacka med svårflörtade kameler.
Cyklade hela dagen och tog alldeles för få bilder på den riktigt östra delen med taggtrådar och öde betongbyggnader. Lämnade den stora vägen efter att ha cyklat genom några byar och städer på vägen och cyklade vilse innan jag av ren tur cyklade rakt in i ett pensionat där jag sov hela förmiddagen dagen därpå.
Fortsatte tills jag skulle svänga av vid en mindre väg och hamnade bland kullerstenar, sen ute längs böndernas näste och jag var övertygad om att jag skulle behöva vända och hade cyklat åtta kilometer i onödan. Frågade en man som sa att jag kunde ta en genväg genom skogen och komma ut i riktningen jag skulle åt, problemet var bara att efter ett par kilometer delade sig vägen till tre i skogen och jag fick chansa. Vägen blev minre tills det bara var gräs, jag fick leda cykeln och ovanför blev molnen bara tjockare och mörkare. Kom ut på en ny väg som ledde mig in i en tom spökstad. Jag var säker på att det skulle hänga döda människor från ladugårdarna och att jag var nästa på tur. Kom vidare till nästa stad ändå, det började regna och satte mig under ett tak och åt. Under uppehållet kom en gubbe och pratade om vädret och vart som vore bäst för mig att gömma mig när nästa omgång skulle komma. Det blev ett busshållsskjul där jag vecklade ut sovsäcken och tittade på blixtarna.
Plötsligt kom gubben igen och bad mig följa med in till honom och frugan. Dom lät mig duscha, vi åt kvällsmat tillsammans och dom berättade om hur det var under tiden de berövades sin frihet. Efter ett tag blev jag bara tröttare och gubben snackade fortare och fortare om tråkigare och tråkigare saker, som hur många volt det fanns i kraftverket han byggde på sjuttiotalet tills hans fru bad honom va tyst och låta mig gå och lägga mig. Vaknade vid tre i deras gästrum av ett brutalt blixtrande utanför, och på andra sidan rummet stod en meter hög docka och stirrade på mig. Den dagen alltså, ryser bara jag tänker på den..
Tredje dan cyklade jag tio mil längs landsvägar, det var första gången jag hade medvind, dock bara tvåhundra meter men ändå, lyckan av att inte behöva kämpa i nerförsbacke (skitcykel). Tänkte leta efter en affär att sova utanför men cyklade vilse mitt i natten och hittade en stor stad istället, smög in på en innergård och sov i rabatten. Folk som kom ut för att röka upptäckte mig och lös med en lampa, men min taktik att spela död funkade eftersom dom lät mig sova vidare. Fortsatte nästa morgon vid tio, satte mig och åt frukost i första byn, en tant kom ut och jag misstänkte att hon skulle jaga iväg mig eftersom jag lutade mig mot hennes lägenhet. Men då ville hon att jag skulle komma in på lunch. Jag tackade och sa att jag måste vidare. Dock kom hon tillbaka efter en stund och sa att om jag inte kom med skulle hon laga och komma ut med det, så jag gav upp och följde med. Hennes man blev eld och lågor när han fick reda på vart jag kom ifrån, och vi snackade vilt och länge om allt möjligt. Tanten lagade till och med ägg åt mig för att äta på kvällen.
Cyklade och cyklade. Kom fram till Lübeck på kvällen och var rätt nöjd med tjugoåtta mil på tre och en halv dag i motvind. Irrade runt kring Travemünde men hittade en färja till Helsingfors. Slängde in sakerna i ett sovrum för dom som inte hade en hytt, duschade i saunarummet (klart finnarna hade bastu på färjan) och sprang in i en långhårig tysk/finsk kille i pain-tröja som läste Nietzsche. Vi hängde resten av den tjugoåtta timmar långa resan och hade många långa intressanta diskussioner och var så sjukt lika på många sätt.
Kom fram till Helsingfors igår morse, cyklade till stan och fick ett sms av den tysk/finske killen som skulle in till centrum så vi drog till den sydöstra parken och snackade några timmar innan han skulle med en buss. Satt kvar ett tag i solen och insåg att Finland inte var så dumt ändå. Cyklade till hostelet där jag är nu, sov hela förmiddagen och har nu varit ute bland second hand-affärer och vegetariska restauranger. Snart blir det bio med en tysk tjej jag precis träffade.
På återseende mitt herrskap, bilder kommer!