Plötsligt nåt helt annat
Igår var jag med om något märkligt. Efter en förfest med festivalfolk i ett hus på Hisingen stack vi till rockbaren i stan och jag hamnade utanför toaletterna med en tjej vars tröja jag höll under tiden hon tvättade händerna. Då visade det sig att vi hade en gemensam kompis från festivalbussen, och när vi presenterade oss för varandra frågade hon även efter mitt efternamn. Jag svarade von Bonde och hon utbrast "är det du som är Jenny von Bonde?!". Hon visste tydligen även att jag bodde i Berlin förra året...?
Och på tal om Berlin. Efter jag började tröttna på att jobba för Süddeutsche Zeitung förra hösten sökte jag efter jobbet i Österrike från mitt mycket kalla rum i östra Berlin. Känns som tusen år sen. När jag sen stod en kall men solig dag på jobbet utanför Rossmann på Friedrichstrasse hade jag en förfärligt knackig tysk intervju med kvinnan som senare skulle bli min chef i Flachau. Men det var helt skilda världar. Jag åkte sen hem till Sverige drygt en månad, och trots att jag visste om min resa till Österrike kändes det inte verkligt förrän jag packat väskorna och var på väg mot stationen.
Det är samma sak nu. Imorgon ska jag in till Göteborg och njuta av julstämningen för att sen förhoppningsvis träffa några festivalbussen-människor en sista gång innan jag lämnar staden. På lördag ska jag och roomiesen hitta på något innan vi drar och kollar på hundraåringen på kvällen. På söndag ska jag till Stockholm för en natt eftersom måndagen bara handlar om att hämta mitt pass och visum samt att dra ner till mormor. På tisdag ska jag träffa en nyfunnen kompis och sen fira nyår med några andra ganska nya vänner. Och på onsdag smäller det, då är det Thailand som gäller de kommande elva veckorna. Har inte fattat det och kan inte fatta det än.
