Anything can happen-weekend

Den här helgen var förresten grym. Skulle egentligen träffat my partner in crime i fredags, men andra planer kom i vägen så jag och roomiesen stack och kollade på andra hobbit-filmen på bio istället. Sen drog vi till musikhjälpen, och när vi stod och funderade över låtar att önska kom en rumänsk tjej fram och ville sälja blommor. Hon snackade varken svenska eller engelska, men hon var ganska bra på tyska. Hon berättade om sitt liv, om bristen på jobb i Rumänien, om hennes två barn som bodde tillsammans med henne i en kall bil och om att ingen av dom ätit något på två dagar. Hennes barn klagade ofta över att dom frös, den minsta var konstant förkyld med hosta och dom hade inte ens råd att köpa begagnade kläder. Hon tjänade ungefär femtio kronor om dagen, kunde inte få något annat jobb eftersom hon inte snackade svenska, och den enda hjälpen hon fick av socialen var rabattkuponger till en mataffär.
 
Jag tog med henne och handlade. Tjejen som inte ens fyllt arton kunde inte siffror, hon visste inte vad barn äter och hon hade aldrig gått i skolan. Det var jobbigt att se utan att kunna ge någon riktig hjälp. Jag och roomiesen la ihop till maten vi köpte, medicin till barnen och pengar till kläder på loppisen hon skulle till dagen efter. Vad mer fanns där att göra? Pengarna till att lösa såna här problem finns, men de fördelas mellan de som redan har. Vad spelar tiotusen kronor för roll när det kommer till politiker och vd:ar? Dom kanske inte har råd med en tredje sportbil, men det är dags att ta ut huvudet ur röven och öppna ögonen. Är det rimligt att somliga tjänar femtiotusen i månaden med bonusar från staten när andra inte har något val än att bosätta sina barn på ett kallt baksäte i en bil?
 
Vi skiljdes åt på spårvagnen, jag och roomiesen promenerade en mil hem i regn. Även om det inte förbättrade min förkylning var det ändå en fin avslutning på kvällen som toppades med varm glögg och julkalendern mitt i natten. I lördags stack vi till stan och snackade med folk i nordstan och åt vegansk skitgod sushi innan jag precis hann med en buss till Jönköping. Alex hade kalas där även tre andra fantastiska människor var. Vi utmanade varandra att bland annat fånga jordnötsringar med munnen och äta dom snabbast från golvet. Förlorarna fick dansa till gangnam style, gentleman, mamma mia-låtar, grease och en massa annat sjukt roligt trams. Dan efter liftade jag tillbaka till Göteborg med ett trevligt ungt par innan jag hetsduschade och stack på satyricon. Varken Bondis eller Plahn kunde dyka upp vilket jag trott, men bartendern var en festivalbussare så nån kände man igen. Kollade på konserten från andra våningen, det var något av det bästa jag varit med om på länge. Min själ var som bomull efteråt när jag lyckligt promenerade tillbaka till brunnsparken. 
 
Varje helg i Göteborg går med mottot att allt kan hända.
 
 
Och den här låten är lycka för mig

Kommentera här: