Våldtäktskultur
Steubenville-fallet äcklar mig bortom ord att beskriva vad jag känner.
Det tar aldrig slut, denna rape-culture frodas och växer varje dag på grund av att media och samhället fokuserar bort från själva övergreppet och det faktum att de varken skämdes, ångrade sig eller såg ett fel i vad de gjorde. Killarnas fotbollsprestationer rättfärdigade en våldtäkt, ska vi uppmuntra en framtid där killars lust står högre än tjejers egen vilja? Tjejers kroppar som någon allmän egendom för män att ta för sig av trots tjejers obehag och motviljor?
Jag är så jävla trött på patriarkatet och mannens utmålade ”behov” som går ut över tjejers integritet och rättigheter. I ett normalt funtat samhälle bestående av empati och rättvisa vore våldtäktsmannen så hatad att han gjorde bäst i att antingen byta namn eller fly fältet. Jag vill se människors lika värde där de som tror att de kan ta sig friheter på andras bekostnad blir jagade med högafflar och facklor. Jag vill inte höra om att offret får mordhot, jag vill inte höra om domare som känner medlidande för de som endast tänker på sig själva och jag vill inte höra ursäkter eller löpeldar på internet i form av “I feel bad for the two young guys, Mays and Richmond, they did what most people in their situation would have done.”
Kvinnan står i underläge, därför väger varenda mans raseri mot den växande våldtäktskulturen tyngre. Varenda kvinna kommer jobba förgäves för jämställdhet så länge inte mannen inser att det är han som måste ändras, att det är patriarkatet som måste släppa taget och ge lika utrymme och likvärdig respekt.
