Alla vill ha jämställdhet - fram tills..
Jag och Adrian satt och diskuterade fördelar och nackdelar med ordet ”hen” igår. Det går ju att spekulera lite i varför så många tvärt ställer sig negativa till detta ord utan att ens försöka förstå innebörden.
Kort och gott: hen är till för att i skrift ersätta ”han/hon” och att göra normen könsneutral, inte att göra människor könlösa. Som det ser ut idag är det standard att använda ”han” i alla möjliga sammanhang. ”Ser du rådjuret, han går där borta”, ”har ni anställt någon ny, se till så att han tar med kaffe varje fredag” också vidare.
Nu är vi ju så vana vid att alltid använda mannen som norm att de flesta tycker det är ett ilandsproblem att vilja addera det här betydelselösa ordet till svenskan. Men om vi vänder på det och gör kvinnan till norm, hur många killar skulle tycka det var okej att man hela tiden uttryckte sig liknande ”jag ska till doktorn på tisdag, hon kommer säkert säg att min lårbenshals är skev”. Då kommer det ifrågasättas med ett ”hur vet du att det är en tjej?”, något som inte reflekteras över när vi använder killen som norm.
Det är även klassiskt att ställa sig emot ordet på grund av uppståndelsen kring hen-debatten. Att ändra något till kvinnans fördel eller över huvud taget ”ta” något självklart från mannen är inte lätt, och det ligger i att vi är så vana vid patriarkatets uppbyggnad att det bara verkar löjligt att börja i en ände så liten som köns- eller icke könsneutrala ord. Det visar bara på hur starkt och djupt rotat vi lever i det mansuppbyggda samhället.
Jag ser fördelen i att bortse från de som vägrar fatta eller de som vägrar ge upp lite av patriarkatets omedvetna grepp och istället lita på det faktum att ordet kommer göra språket både lättare och mer jämställt. Jag tog även liknelsen Darin/Bieber igår. Dessa blir bara en symbol för ett uppträdande eller en diskussion och har inte fokus på själva grunden. Ju mer dessa pop-idoler kommer förknippas med gråtande och besatta fjortisar desto mer kommer vi hata sångarna, trots att de själva inte har orsakat stormen av patetiska och förälskade barn. De har kämpat för sina genombrott som musiker och inget annat, men i situationen som uppstår riktar vi hatet mot sångarna själva.
Likadant är det med ”hen”. Ju mer ordet förknippas med en bunt überfeminister som vill ta bort könen, klä alla ungar i gråa sparkdräkter och kalla den samlade massan för Jamie eller Kim, desto mindre möjlighet finns det till att nå de som redan bestämt sig. Det är bara ett ord, men i motståndet att ändra något som har med en maktordning eller whatever att göra så uppstår istället en känsla av hot mot något väsentligt och viktigt. Men vill vi nå ett jämställt samhälle får vi fan slita oss loss från samhällsstrukturen och åtminstone reflektera lite.
skriven
Hej Fröken!
Jag måste säga att ni är väldigt naiv och väldigt god trogen. Men varför används ordet på de flesta dagis osv...?
Jämställdhet?
Till en början måste det slås fast att man och kvinna av naturen, från födelsen, är olika varandra, både psykiskt och fysiskt. Inget av könen mer eller mindre värda utan båda behövs, inte minst för att lyckas säkra vårt folks fortsatta existens. Utan föreningen mellan det manliga och kvinnliga stannar allt upp, blir könlöst och dör till sist ut. Därför är det av största vikt att vi på alla vis strävar efter att komplettera varandra och samarbeta. De nu rådande striderna könen emellan är endast en destruktiv efterdyning av tusen år av ett onaturligt leverne som tvingades på oss nordbor. Den främmande kristna läran som gav mannen rätten att aga både hustru och barn (!) har inte på något vis att göra på våra nordiska breddgrader! Det är på tiden att den nordiska kvinnan skyr dessa tankegångar som pesten.
Jag fann för en tid sedan en tysk målning vid namn ”Nackte frauen” vars syfte är att illustrera synen på kvinnan hos två semitiska religioner, islam och kristendom, jämfört med den fornnordiska synen. När vi hyllar det kvinnliga och vill bejaka de feminina och sexuella krafterna anser de ovannämnda att drifter, styrkor och egenskaper ska döljas, tämjas och tryckas ned. När jag visade bilden för min fyraåriga dotter och frågade henne, ”Vem skulle du vilja vara?”, pekade hon utan att tveka på kvinnan i mitten. Jag frågade vidare varför hon valde henne och fick till svar: ”Jag tycker hon är vacker, jag ska ha långt hår som henne när jag blir stor, mamma.”
Bilden talar för sig själv…
När Tacitus skrev om det förkristna Norden chockades han över hur mycket kvinnan hade att säga till om och tyckte det var konstigt att män av hög position i betydande frågor tog råd av kvinnor. På den tiden sågs kvinnan många gånger som en av form av orakel och intiutiv varelse. Ganska världsvitt från ”vår” folkliga, kära kristendom, inte sant?
När jag talar om jämställdhet könen emellan är lika fördelning av till exempel diskning en ickefråga. Ser istället till de båda könens verkliga färdigheter och anser det vara en självklarhet att var och en tar sitt ansvar för ett harmoniskt samspel. Ska en kvinna varje gång känna sig förtryckt då hon utför hushållsarbete eller ammar sitt nyfödda barn? Med den synen på dessa sysslor blir allt vad omsorg heter med ens något fult, simpelt och näst intill en form av slaveri. Sanningen är den att någon måste organisera hemmet och ta hand om barn och äldre. Naturen har sett till att det i 99% av fallen är kvinnor som lämpar sig bäst för dessa uppgifter.
Inte för den sakens skull sagt att en man INTE kan utföra samma uppgift om det skulle behövas.
Men vad ska männen göra då? Ja, ungefär det nordiska män av idag inte gör. Försvara sitt folk, uppfostra sina söner till män av heder och ära och se till att familjen/ätten har det den behöver för att leva ett tryggt och fullgott liv. Utan ett djupt engagemang och jämställt samarbete kan inte föräldrar på ett produktivt sätt fostra sina barn. Det absolut viktigaste man kan ge sina barn är vetskapen om att mamma och pappa tillsammans med resten av de närstående lägger en stabil grund.
En annan mycket viktig del i detta är vår nordiska syn på kvinnan.
Våra unga flickor ska inte vara veka, nådiga, små och hjälplösa. Nej, istället ska de likt sina bröder uppmuntras och fostras att vara starka och modiga. Här ska inte kvinnan längre ”tiga i församlingen”! Jag tror att det är på tiden att vårt folk återgår till att agera som verkliga män och kvinnor och på så vis ta tillvara och värdesätta både feminin och maskulin styrka och intelligens. Endast då kan vi likt våra förfäder lyckas förena de två och på allvar börja tala om ett verkligt jämställt samhälle.