Jobbigt, Mauerpark

Idag var en idiothektisk dag, och finns inte det ordet än inför jag det nu så att jag kan börja beskriva vad som hände i morse.
 
Jag gick upp alldeles i för god tid för att vara jag (tidsoptimist), så att jag skulle kunna va i Mauerpark tjugo minuter innan jobbet började klockan elva. Fem i halv elva kollade jag på pappret jag skrivit upp s-bahn-tiderna på och insåg att jag kollat på fel destination och att tåget skulle gå om fem minuter då jag var cirka fyrahundra meter från stationen och inte hade köpt en biljett än. Hann fram precis till att hitta spåret men fortfarande utan biljett när tåget lämnade stationen.
 
 
Sprang då ut på stan för att hitta en bankomat då jag inte hade några kontanter ute men hittade inga efter att ha sprungit en hel gata upp och en hel gata ner, så jag tog mig då istället upp till en annan del av stationen för att köpa en biljett med bankkortet - vilket såklart inte funkade med mitt visakort, och i ren stress småskrek jag nästan på en stackars deutschebahn-kontrollant som inte fattade engelska. Hade nu typ tre minuter till nästa tåg skulle gå. Insåg mitt nederlag men sprang ändå vidare för att försöka hitta den bankomat jag blivit tipsad om av kontrollanten. Fick alltså mina pengar och en biljett, och satte mig lugnt på tåget - att sen tåget gick tre minuter efter den egentliga avgångstiden störde mig inte så mycket förrän vi började rulla och jag insåg att jag satt på fel tåg. Hade skrivit upp spåret för stationen jag bodde vid istället för den jag åkte från, och åkte alltså hem till min hemstation istället men fattade inte detta förrän vi åkte vidare ännu längre österut då jag desperat vände mig om till en dyster tant som bara skakade på huvudet vid min fråga om vi var på väg mot Mauerpark.
 
Hoppade alltså av mitt ute i ingenstans och väntade på att tåget tillbaka till Ostbahnhof skulle komma, klockan var nu prick elva men min stress började trappa ner då jag insåg att det inte fanns något jag kunde göra åt saken. Kom alltså tillbaka till rätt station och började nu leta efter spåret jag egentligen skulle åka från och hittade det samma sekund som jag såg tåget stänga dörrarna och åka. Nästa skulle gå tjugo minuter senare så jag ställde mig snällt och väntade medans jag lyssnade på den gamla favoriten rammstein - sonne.
 
Jag kom fram till slut och mina kollegor hade inte börjat jobba än som tur var. Solen sken och det var fullt med folk överallt, och vi fick in massor av folk till att börja prenumerera på Süddeutche Zeitung där jag jobbar om jag glömt att nämna det. Mitt i allt kom en kille förbi och en av mina kollegor frågade honom om han var intresserad av tidningen vilket han svarade nej på. Han fortsatte ändå stå en bit ifrån oss innan han gick fram till mig och berättade att han var en proffesionell frisör som precis startat eget och behövde hårmodeller att klippa gratis, och undrade om jag var intresserad. Visst tänkte jag med tanke på det fiasko till frisyr jag fick sist jag gick och klippte mig för någon månad sen, och fick en tid på tisdag.
 
 
Från loppisen på Cassiopeia, hittade inga bra från Mauerpark
 
Nåväl. Vi höll nog på i nästan tre timmar innan seriöst tio poliser kom gåendes och beordrade oss att ta ner borden så länge vi inte hade papper med oss på att vi fick ge bort gratis dricka. Jag frågade om det verkligen krävdes tio poliser för detta, och en kvinnlig polis med lila slingor skakade argt på huvudet.
 
Det verkar inte som att poliserna här i Tyskland har någon humor, igår körde det förbi åtta fullpackade polisbussar och ställde sig utanför ostbahnhof, jag gick fram till en polis och sa:
- Are you out on a fieldtrip?
Antingen kunde han inte så bra engelska eller så var han bara tråkig för han svarade bara:
- No, here will be a demonstation in two hours.
 
Iallafall. När poliserna idag tvingade oss att packa ihop gick jag in till den stora loppisen som är i parken varje söndag och jag sprang direkt på frisören igen. Han bjöd på dricka och vi satte oss och snackade en stund, han berättade om hans tid som frisör i London och om vad han gjorde i Australien där han bodde ett tag.
 
Vi skiljdes sen åt och jag fortsatte gå runt fram till stängningsdags - tiden för att leta fynd bland de saker försäljarna lämnade kvar att skänka bort istället för att släpa med sig hem igen. Hittade ganska mycket kul men började frysa så jag köpte med mig en asgod macka från subway och åkte hem istället.
 
Hur var din dag?

Kommentera här: