JennyHeltEnkelt - Vad är skrämmande med att byta och undvika könsroller?

Vad är skrämmande med att byta och undvika könsroller?

27 oktober 2012, 16:56

Vad är det egentligen med ombytta sociala kön som är så skrämmande för många människor?

Jag såg ett klipp på youtube tidigare idag som gick ut på att tre skådespelare skulle locka fram åsikterna hos vuxna människor gällande tjejer som ville ha halloweenkostymer skapade för killar och tvärtom. Det började med att en "mamma" och hennes "son" gick till en maskeradaffär där de öppet började argumentera om pojkens vilja att vara utklädd till prinsessan Belle, där "mamman" totalvägrade och istället föreslog spiderman eftersom prinsessutklädnad var för tjejer. Andra mammor i affären började nu få upp intresset för diskussionen och la sig i genom att förklara för pojken att prinsessklänningar inte är för honom utan för flickor, trots att han bönade och bad och uttryckte att han verkligen ville gå utklädd som Belle.

Mammorna började nu även vända sig till skådespelarmamman och berätta att deras son hade samma fas när de var små men att den gick över efter ett år och att hon skulle vara lugn. De andra mammorna som var med och kommenterade pojkens önskan sa att de aldrig skulle låta sin son vara klädd sådär och började föreslå alternativ för pojken så som polis, soldat och ninja. Trots att pojken gång på gång svarade att han inte ville vara utklädd till något som utförde våld fick han inte ens några positiva reaktioner - som att det skulle vara något bra med aggressiva och våldsamma pojkar. När mammorna senare blev avslöjade framför kameran uttryckde de bara att de inte ville att sonen skulle bli retad i skolan för att vara utklädd i något utanför sin egen könsroll.

De bytte sen till en tjej som ville ha en spindelmannendräkt, och samma sak utspelade sig med andra kvinnor som var där och shoppade med sina barn. De började föreslå flickkostymer eftersom att "hon skulle vara så mycket sötare då" och uttryckte gång på gång att spindelmannen var för killar.

Men varför har vuxna egentligen ett behov av att skylta med att tjejer är tjejer och att killar är killar, till och med till pris för barnens önskningar, intressen och personligheter?

Barn retar inte varandras utseende och klädsel på grund av att de själva förstår de uppbyggda könsrollerna, de gör vad de har blivit lärda av vuxna (eller av andra barn som i sin tur blivit lärda av vuxna). Det är de inskränkta synerna de vuxna har som gör att barn blir utskrattade när de inte följer vad som är "flickigt" eller "pojkigt".

Flickor kommer inte sluta vara flickor och pojkar kommer inte sluta vara pojkar för att man slutar mata dom med könsroller om hur dom ska vara och inte vara, och det kommer inte bli jämställt om man fortsätter få barn att tro att tjejer är sämre än killar bland annat genom uttryck som att "kasta som en tjej", att "va en morsgris", att "skrika som en liten flicka", och det faktum att det är mer okej för tjejer att bära killkläder samt ha intressen och egenskaper typiska för killar än tvärtom.

Är det bättre att "jobba bort" de egenskaper och personlighetsdrag som föräldrarna ser som oönskade hos sina barn och begränsa dom efter en uppbyggd roll, trots att det handlar om en människa med en annan personlighet än föräldrarnas? Eller borde alla barn få en neutral icke könsstereotyp uppfostran med chans att på egen hand hitta vilka de är utan tryck utifrån gällande vad som är okej och inte okej? Är det till exempel rätt att uppfostra killar till att skämmas för sina eventuella egenskaper som att kunna gråta eller att gilla dans? Eller är det okej att anta att tjejer är lesbiska när de bär baggyjeans och är osminkade? Och hur skulle barn våga komma ut med att vara homosexuella när de vet att de har föräldrar som inte ens låtit dom närma sig den andra könsrollen som barn?

Och främst av allt: hur ska dom våga leva efter vilka dom är efter att de uppfostrats med föräldrar som lärt ut att hälften av de mänskliga egenskaperna, personligheterna och intressena är fel?

Kommentera här: