Festivalbussen
De tre senaste veckorna har varit helt otroliga. Det sägs ju att bra saker dyker upp när man minst anar det. Har jag berättat hur mycket energi jag la ner på att få ett sommarjobb i år? Med över femhundra skickade mail, fler än sjuttio delade cv:n, ansökningar hit och dit i alla möjliga sammanhang och skyltande på stan utan framgång.
Så står jag sista veckan i Tranås med klassen och spelar kubb när en kille ringer och undrar om jag vill jobba på festivalbussen i sommar. Typ eh.. ja?! Bästa är ju att jag inte minns att jag sökte jobbet. Sen att det inte är något betalt är mindre viktigt när det inte är någon pengaförlust att snacka om.
Jobbet går ut på att spela pingis, snacka med människor, dela ut armband, flygblad och kondomer, stå på parkeringen, ta betalt vid shufflebussar, affischera och hjälpa till vid bygg/riv/matlagning. Och för det får man inträde, campingplats, mat och resor till festivalerna vi åker på.
Sen ska man ju försöka berätta om de tre veckorna på siesta, sweden rock och hultsfred på ett hyfsat kortfattat sätt.
Jag hade inte varit på någon av festivalerna tidigare. Den enda jag varit på tidigare var Rock im Park i Nürnberg förra året när system of a down spelade. Sonisphere och Tivolirock räknar jag inte in som festivaler eftersom de bara är över en dag.
Siesta var ungdomarnas näste, helt klart. Men jag hade väntat mig en mycket mindre och tråkigare tillställning på en betydligt mindre yta, och en del band som spelade var så överraskande bra att man blev glad i själen. Raised fist, de lyckliga kompisarna och NOFX var nog de enda spelningarna jag var på under hela festivalen, mycket tid lades på att hänga med folk i vårt servicetält på campingområdet eller ute på villovägar med Jesper (som också jobbar för festivalbussen), bland annat på VIP-delen där allt kunde hända.
En del av er (kanske de flesta) känner mig som helnykterist sen över två år tillbaka, och det var jag fram till för ett par månader sen när jag träffade en gammal kompis och det bara blev att vi satte oss i parken och drack lite, och jag bara kände att nej.. jag behövde nog två nyktra år, men i rätt sällskap har jag inga problem att dricka längre.
Sista kvällen i Tranås träffade jag även min gamla chef Micke för att lämna tillbaka jobbtröjan, vilket slutade med att det var han, jag, hans tjejkompis och Erik som drog hem till Micke för en efterfest med en hel del drickande, och dagen efter, då skolan slutat och alla kramat ihjäl varandra, åkte jag direkt till Hässleholm för att jobba, och sen dess har det inte varit många nyktra kvällar.
Jag hade glömt hur kul det kan va att festa om man inte kör den svenska versionen att dricka för att kunna ha kul eller prata, utan för att det bara passar in i stämningen. Vi är världens skönaste gäng på festivalbussen med många olika personligheter, och det var inte alls lika formellt som jag antog att det skulle vara där.
Berättar festivalhändelser senare, nu ska jag iväg och handla.