Liiiiiite av Siesta!

Ja, jag kom alltså till Siesta! i Hässleholm sista tisdan i maj. I början var det ju mycket att kolla läget och lära känna de jag skulle jobba med, kan ju alltid vara svårt att komma till en plats där folket redan känner varandra, men det var inga problem att komma in i gänget efter ett par dagar. Det var några fler som inte heller kände så många, och eftersom det blir ett jobb där alla bor och jobbar så nära inpå varandra gick det snabbare att hitta rätt i gruppen.

Vi är väl kanske tio-femton stycken av det maina crewet som är med på de flesta festivalerna, som hoppar det in folk som bara jobbar som reseledare på de enskilda eventen och som man ibland inte ens hinner uppfatta är där alls med tanke på de olika jobbtiderna, olika platserna vi är på under kvällarna och att det bara handlar om kanske tre-fyra dygn dom är där.

Men jaha, vad har vi gjort egentligen, eller borde jag ställa frågan vad vi inte har gjort? På siesta började ju festandet dag ett, upp med tält, dricka vin, fest. Eftersom det regnade satte vi upp tälten i servicetälten, jag fick sova i Jespers tält-hall. Det. Var. Kallt.

Med tanke på att det var första dagen har jag lite koll på vad som hände, men resten av dagarna är bara en stor dimma. Fick dit en extra sovsäck med tanke på kylan, jobbade mycket med shufflebussarna där jag och David stod i stan och hade kund-krig med taxi-killarna, träffade folk man inte sett på fem år och roade oss med att försöka lära oss jonglera. Inne på festivalområdet träffade man nytt folk konstant, där var förvånansvärt många punkare och annat drägg, jag trodde siesta! var festivalvärldens Österränggymnasie - lagom-folkets näste, de som lyssnar på normal musik och är hyfsat ordentliga (inga fördomar här inte).




Det var mycket festande, nämnde jag det? Jesper-jäveln bjöd på dricka, och den enda kvällen jag kände att nej nu får det vara nog med drickandet, nu går jag och lägger mig var det en av de andra kära kollegorna som bjöd på en grogg. Jag kände inte hur stark den var förrän när vi skulle spela pingis och jag samt den bjudande herren båda trillade omkull varje gång vi skulle böja oss ner för att ta upp pingisbollen.. Populärt var även att trilla över varandra, eller välta bord i samma veva. Sen fanns en typ gothar-kille med en uppstoppad iller med världens fulaste min runt halsen, jag skrattar fortfarande bara jag tänker på illerns min. Raised fist-konserten var nog en av de bästa konserter jag varit på, var inte så uppmärksam på deras spelning i Tyskland eftersom jag fotade samtidigt den gången.

De lyckliga kompisarna var lite småtråkiga, men det har nog att göra med att det var typ klockan två på eftermiddan och de få människor som kommit dit också var lite opepp som jag. NOFX däremot var skitkul, de snackade med publiken ibland. Under en av låtarna hade sångaren lagt märke till två killar som stod och snackade mitt i publiken, och när låten var slut sa han "you two!" och pekade rätt på killarna "what could you possibly be talking about right now?!"

Inne på VIP-området drog jag bort till ett intressant gäng killar och gav dom världens kramar och småsnackade lite, och frågade sen vilka dom var.
- Ja, vi spelar i ett band som heter den svenska björnstammen.
- Vad kul! Vad spelar ni för typ av musik?
- ...

Sen fick jag reda på att dom var ganska stora i Sverige. Fick även reda på vem Frej från Maskinen är, genom rykten som jag sen stod och diskuterade med honom. Han var varken dryg eller en småflicks-raggande bastard, däremot såg han ut precis som en som jobbar med oss, Oskar. Så jävla kul att vakterna bad om ursäkt till Oskar för något de gjort mot Frej, samt att minst fem personer om dagen kom fram till honom för att ta kort tillsammans, och att han aldrig berättade att de fått tag på fel kille!

Ja vad hände mer på Siesta? Om man tar en handfull galna killar från festivalbussen, tio drägg och ett stort tält fullt med leksaker, alkohol och musik styrt av en dj så kan ni kanske lista ut på ungefär vilken nivå det låg på där inne. Jag och Jesper försökte se var vi kunde komma in på våra vip-band, oftast funkade det bara genom att se ut som att vi visste precis vad vi höll på med. Var inne hos media-folket och åt godis en gång, var inne i artisternas stora uppdukade sal där vi tog vars en soffa och åt nötter.

Bästa var när vi skulle ut från VIP-området en kväll och kramade om vakterna innan vi drog runt och hängde med dräggigt folk, klappade hästar och allt vi gjorde. Därefter gick vi in på det icke lugna campingområdet för att se om det fortfarande fanns folk som var vakna, och sprang ihop med ännu en vakt med andra kläder. Kraaaaam skrek vi och sprang emot honom, men stoppades av orden "ni har redan kramat mig inne på VIP... gå och lägg er va?". Jag och Jesper skrattar åt att vi hittat samma vakt igen och kör en riktig brutal high five, förutom att båda missar och håller på att ramla omkull. "Ja Jesper.. nu går vi fan och lägger oss."

Uppdaterar vidare vid piggare tillstånd, adjew!

Kommentera här: