Så mycket att jag inte vet vart jag ska börja

Vilken märklig känsla, det är som att vara fjorton igen, eller nitton rättare sagt.

Jag har haft dom två bästa veckorna i hela mitt liv, på peace & love och getaway, för att sen åka till en ung man i Örebro där jag stannade fyra dygn. Nu har jag varit hemma i ungefär fyrtio timmar och är redan så uttråkad och rastlös att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vad hände med den Jenny som flyttade från Tranås och hade ett stort behov av att vara ensam? Är jag ensam längre än en kvart nu kliar det i hela kroppen. Jag vill bara iväg på nästa festival, och att den aldrig ska ta slut (och gärna att åtminstone ett par bra band kan ta och dyka upp).

Måste ha något att göra hela tiden, och har jag inte det så äter jag istället. Inte direkt för att jag är hungrig utan av brist på annat, sätter mig och gnager på några mackor typ.
Nästa vecka verkar det som att det kommer hända desto mer, men until then?

Ut och springa kanske?

Eller blogga kanske? Där har vi det, jag har ju så jäkla mycket att berätta.
På återsendeeeeeeee!

Kommentera här: