Då kör vi igen

Jag måste säg att jag har mer energi idag än jag haft på länge. Just nu ikväll när jag sitter här. Eller jag vet inte om det är energi eller glädje, eller bara nån sorts inre frid.

Jag har varit hemma drygt en vecka nu och har sprungit varannan dag sen dess. Innan har jag snabbt tappat intresset när jag försökt komma igång med träningen, men nu kan jag inte få nog. Kan bero på att jag har problem med knät och bara springer korta rundor som inte tar slut på mig utan bara gör mig varm i kläderna, så att jag snabbt får lust att dra ut och göra samma sak några timmar senare.




Två av gångerna har jag tagit Micko med mig, men han stannar vid första bästa buske för att lukta och sen får man släpa honom resten av vägen. Jag blir dock orolig över hans intelligensnivå ibland (som inte går att dölja med att han är söt). Tidigare idag stannade jag vid en gräsmatta för att göra några situps, och Micko kom och satte sig precis intill mig så att hans fläskiga rygg och rumpa gled ut bakom min rygg så han var helt ivägen när jag gjorde en situp och skulle ner igen.. Fast när jag tänker efter undrade han nog också vad jag gjorde för nåt.

Längtar tills jag får tag på ett gymkort och kan börja träna pass och grejer, och kommer till ett nytt ställe med nya platser jag aldrig sprungit på. Sen har jag även slutat med godis igen, och ja jag vet, det sa jag för någon månad sen sist, men det höll inte särskilt bra. Man kan inte va så kräsen när man lever på festivalmatsrester i sju veckor och i princip det enda som serveras är skräp och socker.

Men nu kör jag på riktigt, och det vanliga som händer är att man blir äckligt sötsugen efter bara några dygn, och hur hanterar jag detta? Jag äter vanlig mat, alltså extrema mängder som inte borde vara humana - alls. Igår till exempel, då åt vi en massa våfflor på släktträffen vi hade hos mormor, och när vi kom hem lagade jag soppa med räkor, majs och vitlöksbröd för att bara någon timme senare ställa mig och laga vegetarisk chili con carne. Mamma trodde inte jag var riktigt frisk.

Och på tal om ofriskt, mamma och pappa håller på att måla om alla fönster här hemma, så dom har tagit bort de blurriga glasen i badrummet vilket jag alltid glömmer när jag ska gå ut från duschen. Resultat? Får väl se om ett obekvämt samtalsämne kommer upp på den årliga gatufesten som börjar närma sig..

På återseende mitt herrskap



Haha jag dör så ful bild jag tog på Micko igår

Kommentera här: