Italien dag femton - Bolzano
Här snackar vi fullspäckad dag! Jag och töserna, Silvia och Hannah åkte på morgonen (läs förmiddagen) till en lamafarm som låg i närheten av vart Silvias familj bodde. Jag skrattade nog nästan hela tiden över deras förskräckliga fulhet som på ett charmigt sätt gjorde dom söta nog att titta på. Fann direkt min favorit som glodde i all oändlighet, tills jag tog fram min kamera för att dokumentera dess stupidface. Då skulle huvudet bestämt stickas genom brädorna på stängslet och gav sig inte förrän jag gick därifrån.
Mitt nästa mål var att få ett foto av en minilama som sprang längs staketet. Väl framme vid en större grupp av sju-åtta stycken stannade den och jag tog min chans. Trettio sekunder senare tittar jag upp från kameran och får syn på att en av de storvuxna lamisarna blänger med det typiska "jag-är-på-väg-att-spotta-uttrycket" varpå jag flyger bakåt för att slippa ett salivregn samt ett asgarv från Hannah och Silvia. Vi bytte några arga blickar innan den återgick till att kameltugga sitt gräs.
Spotta du på mig lamafån, men rör du min kamera så är det krig tänkte jag innan min fortsatta vandring.
Vi åkte därefter vidare till några jordpyramider som genom naturen byggt sig själva. Utsikten från denna plats var det mest otroliga jag sett i mitt liv.
Jag hade även lovat Silvia att ta bilder på henne efter att ha visat de foton där jag tvingat Hannah att genomföra diverse hopp genom resan, och hon fick själv välja plats.
Under nästa stopp fick vi även med oss Silvias storebror Marco, så vi tog oss till slottet Runkelstein där vi ICKE fick fotografera inomhus. Väl inne i slottet upptäckte vi att rummen var tomma, ingen större förlust för våran del. I halva slottet var dock ett museum som spelade italiensk medeltidsmusik, och innan vi begav oss vidare blev jag ihjälskrämd av en hund som försökte äta upp mig.
Vi åkte därefter vidare in till stan och åt typisk italiensk skräpmat, glodde på folkdansare, tittade i affärer och tog oss bort till Ötzimuseet, med mannen som hittades död för läääänge sen men fortfarande såg ut som folk. Jag var dock inte intresserad av att gå in utan tog mig istället bort till en loppmarknad en bit därifrån. Marco joinade mig eftersom han redan varit på ovanstående museum ett flertal gånger. Loppmarknaden höll dock på att stänga, så vi promenerade bort till the museum of modern art istället, dock var även detta stängt så vi fortsatte vår vandring till en klättertävling som pågick i mitten av en närliggande park.
Jag skulle säg att det var ungefär hela dagen, med undantag för att vi åt torkade kiwisar och sjöng Queen-låtar under bilresan tillbaka upp i bergen.