Montag

Idag har jag på egen hand lyckats ta med mig två små barn genom hela stan till dagis och fått med mig minstingen HELA vägen tillbaka till huset. Nu snackar vi en femåring och en tvååring samt fyra byten mellan bussar och spårvagnar. Och nu i veckan ska jag visst dessutom börja på tyska, och boxning.



Ovanstående text skrev jag idag vid fyra på eftermiddagen utan att publicera inlägget.
Nu sitter jag i min säng och har verkligen haft en otrolig otur resten av dagen. Det ändrades med planerna här i huset så jag kunde cykla bort till boxningen som ligger nere i staden. Problemet blev att vi bor på ett berg, och hur vi än vänder och vrider på det så måste vi ta oss ner för en brant backe för att komma till stan. Jag fick därmed låna en mountainbike och börja cykla i ösregn, mörker och brutal lutning på vägen. Första backen bromsade jag inte alls, utan bara for i sjuhundra kilometer i timmen och blinkade för kung och fosterland för att kunna se något för allt vatten i mina ögon. Jag upptäckte efter några hundra meter en korsande väg och panikbromsade med handbromsen. Vad jag inte tänkte på var att mountainbike-typen inte stannar som vanliga cyklar, utan dom lyfter med bakhjulet om man bromsar för hårt. Ja, iväg flög jag med cykeln över mig.
Där låg jag en stund och funderade över livet.
Nej, det gjorde lite småont. Fast efter en stund tänkte jag att vafan.. nerförsbacke är faktiskt inte så farligt, så jag fortsatte cykla, dock något mer försiktigt.
Jag kunde heller inte hitta boxningsklubben, så när jag en halvtimme senare klampade in i lokalen, blöt som en gnu, valde jag att bara titta på, då alla mina träningskläder var genomvåta och min arm dunkade lite sådär lagom härligt på några ställen. Men dom var riktigt trevliga på klubben, och de som tränade var mellan 10 - 35, och helt olika bra.
Det ska nog bli najs att börja träna boxning.

Nu är planen att äta kvällsmat och kolla på film.
Godnatt

Kommentera här: