Officiell tysk
När han upptäckte att mitt ansiktsuttryck gick över till "mwaaaaahw??!" la han tröstande till:
- Du är inte den första, och definitivt inte den sista.
Fast jag hamnade rätt, efter en 642 kronors taxiresa med en hurtig man jag ville hitta en off-knapp på. Hurtiga män i all ära, men inte när man är stressad, ruinerad och klockan är sju på morgonen.
Nu är jag iallafall i Würzburg, Germany, mitt hem det kommande året. Hur väl man än vet vad det innebär att vara au pair kommer man inte undan den otroligt konstiga känslan att stiga in i en familjs liv utan att känna någon av dom. Det är ju som att bara knacka på hemma hos en barnfamilj med orden "hej jag heter Jenny, nu flyttar jag in". Som Carina Berg, fast något mer permanent.
Det är en fantastisk familj jag hamnat hos, och jag känner redan att tyskan börjar komma tillbaka efter de drygt tre åren i tyskalärarnas händer, vilka bestod av ett tappert gäng där den ena påstod sig se ut som en dränkt katt och den andra var med på söndagsöppet då han var välsignad med gåvan att kunna fisa melodier med händerna. Nu när man måste försöka anpassa sig då ingen av de tre barnen kan engelska går det faktiskt desto fortare.
Würzburg som stad är också oerhört imponerande. Jag kan lova att det inte går att beskriva vad jag såg idag, det är något jag måste ta bilder på. Utsikten från berget vi bor på var något av det mest storslagna jag sett, och själva staden är full av gamla byggnader, färgglada hus och har en otroligt mysig känsla över sig.
Det enda negativa so far är att jag råkat låsa garderoben så jag inte får upp den.
Godnatt och på återseende mitt herrskap
skriven
Det var ju bra att du kom rätt till slut och att allt är bra med dig. Hade gott! Godnatt!