Ja hur gick det med Norge?

Idag fick jag en fråga om hur det gick med Norge.
Det var ett av alla alternativ man funderade på sista året på gymnasiet, men det hamnade lite i skymundan fram till Dallo tog upp det på väg till Petri i höstas. Då såg det ut att bli något som faktiskt kunde genomföras, och i mitten av november åkte jag och mormor till grannlandet för att reka.
Första stoppet blev som jag skrivit tidigare, Fredrikstad, för att ett par dagar senare fortsätta mot Oslo där jag under tre dagar lämnade ett par hundra CV till alla möjliga affärer och restaurangkedjor.

Ett napp fick jag på direkten, där en svenska bad mig ringa nästa gång jag kom tillbaka för att stanna.
Några veckor efter jag kommit hem till Kristianstad fick jag även ett telefonsamtal från McDonalds som även dom var intresserade.

Under tiden som jobbletandet pågick sökte jag även med ljus och lykta efter ett ställe att bo på som låg i själva huvudstaden. Men inga napp fick jag trots annonseringar, mail till lägenhetsuthyrare och foruminlägg.

Men anledningen till att jag gav upp tanken helt var på grund av det förhållande jag precis påbörjat under samma månad som jag åkte iväg en vecka till Norge. Flytten sköt jag hela tiden upp med en månad i taget eftersom jag först ville ha reda på om jag och Mathias hade något seriöst på gång.

Efter ett par månader diskuterade vi hur det skulle bli om jag flyttade dit, och vi trodde inte att det skulle hålla. Jag valde defintivt kärleken, Norge kommer aldrig försvinna, men kanske Mathias skulle göra det.

Norge såg jag mest bara som en guldgruva, eftersom jag åkte dit med inställningen att ta vilket jäkla jobb som helst, bara jag fick pengar att senare resa för. Det var inget viktigt ställe, det var mest bara en tanke för att få nya arbetslivserfarenheter och lite miljöombyte.

Nu har jag nya planer på G som jag skrev i förra inlägget, men risken finns att jag stannar i stan ett tag tills jag får pengar att använda till att sticka till nya ställen.

När jag gick på lernia sa dom till oss att leta jobb på alla tänkbara ställen, så nu kan jag ju ta tillfället i akt att höra mig för här i bloggen om det är någon som känner till lediga jobb, eller någon som vet andra som skulle vara instresserade.

För nu är jag fruktansvärt jobbsugen!
1 Dallo:

skriven

Ut och lämna CV säger jag. Även ifall dom inte har annonserat om lediga tjänster så kan dom alltid behöva folk, om inget annat så brukar de flesta arbetsplatser ha en vikarielista man kan skriva upp sig på! Dessutom uppskattas det väldigt mycket om man kommer till platsen personligen så de har fått ett intryck av vem man är. Sen om du går till Österängs hemtjänst där jag är så kan jag nästan garantera dig jobb, de vill verkligen ha personer med utbildning! Det är inte särskilt mycket "typiskt vårdarbete" utan kan mycket väl vara sitta och prata med vårdtagarna, köra ut lunchen och ta en promenad i området. Några tips bara:)

2 JOAKIM.:

skriven

sv: jadu jenny, vi verkar tänka likadant hurrudu - som jag sagt förut, så är det skönt att veta att man inte är ensam att tänka som man gör ibland :)

3 eva-marie:

skriven

Hej Jenny! Vilken fin blogg du har - och så klokt och bra du skriver! Hoppas det är okej om jag läser lite då och då. Kram

Kommentera här: