Au pair
- Två jobb i Stockholm förra sommaren
- CV-delande i Oslo
- Jobbsökande, jobbsökande och möten på arbetsförmedlingen
- Timanställning på två ställen i vården, vilket höll i en månad ungefär
Behöver jag säga mer? Efter sommarjobbet jag hade detta året gick man i ide igen.
Motivationen hade tagit slut, idéer på jobb att söka var lika med noll, pengar till att börja någonstans var obefintliga.
Sen kom den dagen då jag var hemkommen från en av mina berömda utbildningar och hade picknick med en kompis ute på Ekenabben. Vi snackade om livet. Att livet helt och hållet bara fastnat. Såg inga vägar att gå, för där fanns alltid något hinder. Fanns det chans att jobba någon timme här och någon timme där var det ändå inget man ville göra. Var det livet för en nittonåring? Jag var så arg på bristen av jobb, och jag hade ju bestämt långt innan gymnasiet att det första jag skulle göra efter studenten var att flytta utomlands, eller hitta på vad fan som helst utanför Kristianstad.
Denna sommardag satt vi alltså på en filt ute vid en sjö och åt hemmabakade kakor, och jag började prata om att åka iväg som au pair. Det var egentligen inget speciellt realistiskt mål, för livet hade hakat upp sig så mycket att alla dessa fina ord som alla unga pratade om bara verkade som en avlägsen dröm.
Jag hade fått tips av en annan kompis om en bra au pair-sida där jag gick in och anmälde mig. Tanken var att åka till Ryssland. Jag upptäckte fort att det var otroligt få ryska familjer som behövde en au pair, och valde istället att inte sätta så mycket krav och utökade intresseområdet till ungefär tio länder. Ett par veckor senare hade jag fått intressemejl från hundratals familjer, mest tyska, som både på hemsidan och i personliga brev skrev om dom själva och när dom ville att jag skulle komma dit. Det var bara att välja och vraka.
Allt gick väldigt fort. Någon vecka senare när jag stod på tågstationen i Alvesta fick jag ett samtal från en kvinna som råkade presentera sig i sin makes namn. Jag bara garvade åt hennes sköna humor när hon upptäckte vad hon sagt, och jag fick under samma samtal även prata med både pappan i familjen och deras dåvarande au pair från Australien. Allt kändes otroligt rätt. Efter jag kom hem kollade jag upp familjen på hemsidan och upptäckte att det var en av de få familjer jag fastnat för redan innan de ringde mig.
Jag åkte till en annan underbar familj utanför München under två veckors tid bara någon vecka efter detta. Svensk-tysk, livlig och fantastisk. Men de bodde på landet. Jag hade inte stått ut med att försöka roa mig själv ett helt år bland kor och ängar. Som person behöver jag saker att göra och människor att träffa.
Så samma dag som jag kom hem från Tyskland bestämde jag mig för den andra familjen, familjen jag är hos nu, och på väg till Frankfurt och därefter Würzburg var jag alltså drygt en månad senare. Här har jag varit sen dess.
Vad jag vill få ut med inlägget är att jag verkligen kan rekomendera alla att prova på au pair-livet.
Genom denna hemsidan var inga krav eller plikter, bara familjer man gjorde en deal med. Jag är så otroligt glad över att jag valde att åka, ett av de bästa valen i mitt liv.
Mitt liv är nu så otroligt annorlunda där jag bor i ett nytt land med alla dess skillnader att upptäcka längs vägen. Staden trivs jag fruktansvärt bra i. Jag har träffat nya människor från alla möjliga länder. Här är så mycket att upptäcka och göra. Ett nytt språk att lära sig. En underbar familj att bo och jobba tillsammans med.
Trivs man inte är det ju inte svårare än att man åker hem igen, ingen tvingar en att vara kvar.
Jag kan lova er att det inte är så komplicerat som man kan tro, och framför allt att det är en jäkla bra erfarenhet och en otrolig upplevelse.
Ställ gärna frågor om ni undrar något.
På återseende mitt herrskap
skriven
Låter intressant! Hade själv gärna provat på om jag hade haft möjlighet till det. Men med hus, sambo och djur så känns det rätt avlägset tyvärr.
Roligt att du trivs!