Allmän information om inte så mycket

Det är inte lätt att skriva blogg när en två-åring springer in på ens rum orden "putt" (kaputt) och har en söndrig grävmaskin i händerna som ska lagas nu nu nu.
Särskilt inte när han efter fått den lagad går ut och tar sönder den igen, och återvänder med sitt "PUTT!"
Vilket han har gjort fem gånger nu.

Varför jag skriver hela tiden är för att jag inte har så mycket bättre för mig, och för att när mamman tidigare idag kom hem sa att hon hade bokat en tid åt mig på tisdag för att skjuta med den tyska polisens pistol (hon jobbar just som polizei och hade haft en övning idag där hon frågat övningsledaren om det fanns en möjlighet för mig att prova).

Ja, den lille två-åringen här gör det ju inte lättare genom att hela tiden lådsas prata i min mobil, vänd upp och ner, och ge över den till mig och säg:
- Jenny. Fon.
Vilket betyder att jag sen får sitta en stund och prata med mig själv i telefonen.

Dessutom har vi precis varit och åkt pulka i en backe som ligger typ hundra meter härifrån. Skitlång med massa svängar och gupp och en kälke som gick asfort. Så länge snön håller sig borta från vägarna får den gärna vara kvar en stund.

Nej nu har jag satt min sista potatis.
På återseende mitt herrskap

Kommentera här: