Valborg
But first we have some catching up to do. Vart var vi?
Ah, valborg!
Egentligen hade jag bara hört så mycket på sjukhuset om antalet ungdomar som skulle ut och festa den kvällen att jag inte ens tänkt på att man kunde hitta på något själv. Men som tur var skickade Ida ett sms dagen innan och undrade om jag hade några planer. Nej, men nu har jag, svarade jag och tog kontakt med resten av musketörgänget som var på g allihop. Dessvärre fick vi vårt första avhopp av självaste Ida som inte fick byta från att jobba kväll till dag av hennes handledare.
Så var dom bara tre.
Ytterliggare ett avhopp kom dagen därpå, the big day, dagen d. You name it. Ja, då återstod det bara Dallo och mig. Vänta, jag tar bort ordet "bara". Det var skitroligt! Vi talade i telefon under lunchen, hon satt hemma och läste upp alla ställen i tidningen som hade en brasa och det vanliga köret. Bäckaskogslott, Yngsjö, tivoliparken, Hammar osv. Men det blev Åhus.
Vi upptäckte faktiskt en sådan typisk sak på bussen. Det satt fullt med folk, men det var nästan bara jag och Dallo som gjorde några ljud ifrån oss. Ändå var det kompisgäng som satt tillsammans, med klirrande kassar i famnen eller på golvet. Och när vi hoppat av bussen kunde vi konstatera att många ungdomar behövde alkohol för att våga. För att vara. Medans jag och Dallo gjorde bort oss som vanligt, bara för att det är såna vi är ihop. Vi behöver inte hälla i oss något jäkla gift, vi har för bövelen roligare när vi inte dricker. And that's the fact, Jack.
Ja jäklar med bilder jag hittade. I hope you don't mind, Dallo. Haha, enjoy.
Nåväl, vi traskade bort mot torget där alla stora händelser skulle ske. För att komma dit gick vi på en liten väg mellan en mur, en stenbyggnad och massor av blommor, och allt kommenterade vi, fast med enorm betoning på sista bokstaven. KlumPP när vi gick förbi en ja.. en klump helt enkelt, majblommAAA när vi gick förbi en liten tjej som sålde majblommor. Vi lär ju ha skrämt henne med tanke på att vi måste ha låtit som spådamen i början av "Det våras för Dracula" som drar i sin hals och säger thank yåååå.
En stund senare kom det en massa äldre herrar som började sjunga. Dallo och jag kunde inte behärska oss, så vi började dansa mitt på torget, med åskådare och allt. Det var ett stort ögonblick. Men inga applåder. Vi fick nog till slut och gick vidare, ner till hamnen där ännu fler människor befann sig. Träffade bland annat en gammal syslöjdslärare från Härlöv som jag hälsade på, och efter att ha berättat en gammal tjusig historia för Dallo, från den tiden då den rödhåriga kvinnan härskade bland tyget, det vill säga hennes vanliga skrikande "Johannes, rööör inte veeeevarna" under lektionerna, så var det svårt för Dallo att inte dra till med just den frasen nästa gång vi passerade henne.
Vi stod ett tag uppe på bron och kollade på scouterna som satt i sju kanoter med facklor i händerna och väntade på att f
å paddla ut till brasan som låg mitt i vattnet. Så medans vi väntade stod vi och tramsade som vanligt, och snackade ganska så högt, ett par meter från scouterna, och för att kontrollera så att de inte hörde oss så snackade vi med en liten mörkhårig kille och sa saker som "om du hör vad vi säger, kasta iväg din fackla" och "om du hör vad vi säger, blinka två gånger med höger öga" också vidare. Ingen respons. Till slut kom dom iväg och såg lite virriga ut, men en eld blev det, och folk var det gott om. Vi var nära på att gå in i ett hus som hade dörren öppen, för vi fattade inte om det var en restaurang eller ett privat hem. Vi ville ha te. Det var kallt. Men tänk vilken syn om vi hade traskat in hos Ingegerd och Alfred, 73, som satt och hade ett stillsamt valborgsfirande med barn och barnbarn. Ja, nej sen frös vi för mycket för att stanna kvar i Åhus, så vi tog en stor omväg och sjöng på Ulf Lundells enligt mig bästa låt "Lit de parade". Och högt sjöng vi, så vi fick en och annan blick. Finfint. Det var även några småkillar som skrattade åt oss, det gjorde dom förbaskat rätt i att göra. Vi hade iallafall en väldans tur med bussarna, eftersom dom gick en gång i timmen och vi kom till hållplatsen och endast behövde vänta i sju minuter. Och självklart var det samma busschaufför som på ditvägen. Väl inne i stan snurrade vi runt i tivoliparken en stund, men insåg snart att där inte skulle bli mycket mer livat än så, och åkte istället till Vä, precis som förra året, bara det att även Angelicus var med den gången och att Alm hängde med till mig efteråt för att äta våfflor till frukost. Vi spelade även in hysteriska meddelande på Idas röstmeddelande den gången, och jag blev så rädd när vi hoppade av bussen eftersom att de bakre dörrarna slog upp när vi gick förbi dom, att jag tog tag i Dallo och trillade in i en buske.
Denna gången hade vi mest problem med att hitta rätt väg. But we found it, och hungriga som vi var sprang vi runt och letade efter mat, och tur hade vi eftersom det bara fanns två korvar kvar. Sen stod vi och eldade upp oss själva vid elden en stund, tills allt stängde: karuseller, vagnarna där man kunde vinna nallar och godis, alltihop. Så då traskade vi tillbaka till busshållsplatsen. Tur igen, de enda bussarna som gick resterande kvällen gick bara natten till första maj och två datum till under året. Och nästa buss, tio minuter senare. Så vi lyssnade på svängig musik och snurrade runt stolpar så länge. Ja sen bar det av hela vägen hem eftersom man skulle till Stockholm dagen efter.
Stockholm ja, det blir nästa inlägg det.
På återseende mitt herrskap
skriven
Var verkligen en underbar afton! Ditt sätt att beskriva det såhär i ord gör inte saken tråkigare, allt spelas upp igen och jag fick många goda skratt;D Bilderna är underbara<3 KlumPPP