Ullared

Idag har jag verkligen motivation till att träna! Det är sådant perfekt väder, inte för varmt och inte för kallt, och med duggregn som är sådär härligt uppfriskande. Eller.. nåt.
Det hade varit perfekt om det fanns någon som bodde i närheten som man kunde gå med lite då och då, det blir ju så trist i längden när man går ensam och lyssnar på musik, för att inte tala om att gå med hunden vilket i själva verket är han som är ute och går med mig. För något år sedan gick jag med en gammal barndomskompis, men det höll inte riktigt i längden och det blev nästan aldrig av att vi kom utanför dörrarna.

Well well Valdemar. Som jag skrev i förra inlägget så tänkte jag ju ta upp allt det som jag glömt att skriva tidigare, och Ullared är nästa på listan. Det var något som vi fyra musketörer snackat om i flera månader innan, och hade till och med satt ett datum, men det var inte förrän den veckan närmade sig som vi bestämde oss och bokade resan. Det var lite pensionärsvarning på oss eftersom vi tog en sådan bussresa dit, du vet som har en pratglad chaufför med en mikrofon och lotto på hemvägen där man kunde vinna rengöringsmedel. Vi ockupperade iallafall baksätet: jag, Ida, Dallo, Alm och Angelicus Petri Olssons ost. Det tog inte lång tid innan jag och Dallo kom på ett förträffligt sätt att underhålla oss själva. När vi körde förbi en lastbil vinkade vi till gubben som satt och körde, och tro det eller ej men han vinkade tillbaka. Jag som trodde att alla såna gubbar var sura och tjocka. Men icke. Och det visade sig att alla fordonsförare var på gott humör, för i stort sätt alla vinkade tillbaka då vi påbörjat sporten och vinkade till alla som vi körde förbi, vare sig det var i bil eller lastbil. Det var till och med en som vinkade med båda händerna och en som gjorde peacetecken, dra på trissor. Också gjorde vi bort oss en gång, det var en lastbil som kört förbi oss där chauffören vinkat glatt, och strax därpå svängde vi av till en mindre väg, med en lastbil bakom oss. Den vinkade vi på. Och det var samma lastbil. Vi dog och gömde oss, ihjälskrattande.

Det var första gången någonsin som jag var på Ullared och jag hade hört rykten från mina kära vänner att kön skulle vara lång bara för att komma in i själva byggnaden som tydligen skulle vara nästan dubbelt så stor som IKEA. Wow tänke jag, men den illusionen krossades när vi väl kom fram. Kö, vart då? Det var bara till att traska in i affären med våra enorma kundvagnar. Ryktet om att alla blir som galna vilddjur inne i affären stämde däremot ganska bra. Med kundvagnen som effektivt vapen för att ta sig fram var det många, unga som gamla, som använde sig av just den taktiken. Efter ett par timmars shoppande träffades alla fem igen och letade upp en restaurang där vi slängde igång bluetooth på mobilerna och hittade en massa människor att skicka en massa tramsbilder till typ.. en purjolök? Det var bara en som accepterade men vi fattade aldrig vem det var. Vi förväntade oss nämligen att någon på restaurangen skulle utbrista: "Men vad fan är detta?" Efter det traskade jag, Ida och Almisch in i en skoaffär för att leta skor till sjukhuset. Dock hittade jag ett par högklackade skor till balen istället. Efter det blev det en tur in på Gekås igen där alla rännde runt överallt, sen fick vi springa till bussen. Och som tidigare nämnt, lotto på vägen hem. Dallo vann hela tiden. En resa tillbaka till Ullared och ett skärp. Angelicus vann typ diskmedel eller nåt haha. Jag vann ett gult skärp.

Nej här kan man inte sitta hela dagen.
På återseende mitt herrskap
1 Dallo:

skriven

Det får allt bli en resa dit igen! Du måste bara få uppleva den kö som brukar finnas för att komma in i själva byggnaden;)

Kommentera här: